Betydelsen av ett komma

Igår kväll var jag åter på besök i pestens stad (se föregående inlägg) Östersund. Denna gång med anledning av ett stadgegruppsmöte i teaterföreningen som jag är medlem av.

Föreningen bildades redan 1937 av ingen mindre än tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger och sätter varje år upp teaterpjäsen "Arnljot" på natursköna Frösön i Storsjön. Vi är med andra ord en förening med traditioner och förutom att spela teater har vi en förkärlek till att organisera oss, sitta i styrelsemöten och bilda utskott och allehanda arbetsgrupper. Allt för att ha något att göra under resten av året då vi inte får stå på scen.

Gårdagkvällens möte föranleddes av att våra stadgar skulle ses över. Inget allvarligt, men ibland kan det vara nyttigt att sätta sig ner och fundera: "vad menas med det här egentligen?". Lättare sagt än gjort.

Vi tar ofta för givet att vårt gemensamma språk ger oss ett klart och tydligt redskap för kommunikation. Men riktigt så enkelt är det inte alla gånger. När vi satte oss ner och började läsa och fundera märktes det snabbt hur olika vi kunde tolka en och samma text. Trots det faktum att vi var fyra personer i ungefär samma ålder med ungefär samma referenser och erfarenheter. En helt objektiv tolkning av det skrivna ordet är mer eller mindre omöjligt, och man börjar förstå vilket dilemma FN-diplomater ställs inför när de ska författa resolutioner. Nåväl, efter en halvtimme hade vi i alla fall enats om att lägga till ett komma i första kapitlet, första paragrafen.

Att man kan tolka det skrivna ordet på så många olika sätt kan vara bra att tänka på nu när så mycket av vår kommunikation sker just genom det digitala mediet och små korta textmeddelanden (SMS, Facebook, Twitter osv). Hur lätt är det att tolka vad någon egentligen menar? Ironi kan vara oerhört svårtolkat för många, och hur kan man vara säker på att någon är glad, ledsen eller arg? Utan att se varandra och därmed kunna tolka varandras kroppsspråk har missförstånd blivit så mycket vanligare. Avstånden till dem vi "pratar" med har ökat och vår inbillade anonymitet har gjort att vi tar ofta tar oss större friheter än i andra sociala sammanhang. Att inte behöva se konsekvenser har lett till att vi lättare tar till hårda ord och, i värsta fall, ägnar oss åt hotelser och personangrepp.

Vilket kan få bli en uppmaning att tänka efter. När jag läser det mina nära vänner skriver på t ex Facebook gör jag en tolkning av innehållet utifrån hur väl jag känner personen och med hänsyn taget till den personens sätt att uttrycka sig på. Ju sämre man känner någon desto svårare blir detta.

Stadgarna då? Jodå, vi tog oss till tredje kapitlet, och justerade lite mer än ett komma faktiskt.