Sanning och inkonsekvens

Jag ska vara helt ärlig: jag har aldrig riktigt förstått hur intelligenta, logiska och kritiskt ifrågasättande människor kan kalla sig kristna, tro på Gud och anse att Bibeln är guds ord. En del skulle nog säga att man kanske inte är så kritiskt ifrågasättande om man tror på Gud, men riktigt så enkelt är det inte. Problemet verkar snarare vara att man tillämpar olika världsbilder för olika sammanhang, något som i sig kan verka tämligen ologiskt.

Som många andra gick jag under tonåren igenom en period där jag ställde frågor om andlighet och om det fanns något utöver detta liv. Enkelt uttryckt, fanns det något svar på vad som var meningen med allt? Jag hade kontakt med och tillhörde kristna församlingar under perioder, men kom sakta men säkert fram till slutsatsen att bibeln knappast var en gudomlig sanning och att förekomsten av en gud tedde sig ganska orimlig. Idag ser jag mig själv som ateist. Jag är av åsikten att det inte finns någon gud. Däremot är jag oerhört intresserad av religioner och tro, och framför allt de psykologiska drivkrafterna bakom. Jag vet inte om en värld utan religioner skulle vara bättre för mänskligheten. Att föra upp ämnet till diskussion tror jag är oerhört viktigt.

Att religioner, i det här fallet kristendomen, har fört med sig intolerans, grymhet, krig och allehanda elände är ett faktum. Det är knappast någon troende som förnekar det heller. Däremot är det sällan man faktiskt fokuserar på fördelarna. För fördelar finns och är en bidragande orsak till religionens överlevnad även i vår upplysta tid. Det kan t o m vara så att religion kan bidra till en evolutionär fördel, vilket i sig är ganska lustigt med tanke på att det finns kristna grupper som förkastar just evolutionstanken. Att enas över vissa moraliska regler gör det lättare för oss att interagera i stora social grupper, något som är specifikt för just människan. Att sedan uppfinna en allvetande Gud gör dessutom att kontrollen över reglerna sker av sig självt. Gud ser allt du gör, så det är bäst att sköta sig... Detta måste givetvis kombineras med en belöning som gör uppoffringarna värda mödan, t ex evigt liv. Följden blir också att livet får en naturlig mening, en prövotid inför paradiset som väntar. Det blir lättare att övertyga människor att offra sig själva för att skydda gruppen (läs: krig) om döden kommer som en befrielse. Dessutom får vi förklaringen till allt vi inte begriper: det är Gud. Så visst finns det fördelar med en gudstro och organiserade religioner. Men det betyder inte att det är sant.

Vi människor har något mer som har hjälpt oss längs evolutionens väg, nämligen viljan och förmågan att studera världen runt oss med förnuft och logik. Idag kallar vi det vetenskap. Och ju mer vi ser och förstår, desto orimligare ter sig tanken på den bibliske Guden. Redan på Jesu tid fick hans läror ta emot kritik av samtida filosofer. Idag framstår motsägelserna och orimligheterna i bibeln än tydligare, även om vi samtidigt kan förstå drivkrafterna bakom den religiösa företeelsen som sådan.

Så varför strider tanken på Gud och kristendomen mot förnuftet? Som ateist känner jag en oerhörd lättnad och befrielse över det faktum att jag inte tror på en sådan nyckfull, inkonsekvent och ologisk Gud som kristna behöver brottas med. Enligt bibeln ska vi alltså vara skapade av en allsmäktig och god Gud och placerade på jorden som försökskaniner i något slags gigantiskt rollspel. Vi är egentligen inte värda att få ta del av denna Guds godhet pga att vi beter så klantigt, men det löses genom att Jesus kommer vid en speciell tidspunkt till ett avgränsat geografiskt område och ger befolkningen där riktlinjer om hur Gud egentligen vill att vi ska leva. Sen dör han helt sonika för vår skull. Det här viktiga budskapet skrivs skyndsamt ner av några så att alla som bor någon annanstans också får reda på hur det nu var vi skulle göra. Författarna var ju dock inte så tydliga alla gånger, så folk tolkar det lite som dom vill. Och hur var det nu med Judarnas gamla bok, var den också viktig? Ja jo, men bry er inte så mycket om konstigheterna där. Så boken och tron lever vidare, fast otydligheten gör att det uppstår femtioelva olika tolkningar om hur det nu egentligen var vi skulle leva och bete oss. För att inte tala om alla andra gudomliga budskap som en massa andra människor runt världen har fått och levt efter. Suck...

Hade Gud verkligen existerat är jag övertygad om att han hade varit lite tydligare. Ristat in sitt budskap i bergsväggar här och där på jorden så att alla vi trögskallar hade fattat: "JAG HETER GUD OCH FINNS. SÅ HÄR VILL JAG ATT NI SKA GÖRA: (lista på kloka moraliska regler). GÖR NI DET SÅ BLIR ALLT BRA. PS. DET KOMMER EN SNUBBE SOM HETER DARWIN. HAN HAR RÄTT."