I all debatt om miljöförstöring och klimatförändringar är det märkligt hur lite vi diskuterar det grundläggande bakomliggande problemet - nämligen överkonsumtionen. Inte nog med att den påverkar miljön, den verkar ha en negativ inverkan på våra hjärnor också.
Jag hörde en gång en intervju med en inlånad 'miljöexpert' i P4 Radio Jämtland. Han påstod på fullaste allvar att det bästa man kunde göra för miljön var att köpa en ny miljöbil. Det jag lärde mig var att även experter kan ha fel och att det var intressantare att lyssna på P1 i fortsättningen.
Budskapet att vi helt sonika kan konsumera oss till en bättre miljö är säkert populärt i ett samhälle vars drivkraft är just själva konsumtionen. Att konsumera är så naturligt och självklart att vi helt enkelt inte ser något alternativ. Bara jag källsorterar och köper miljömärkta produkter ska det nog gå bra, resonerar vi... och sticker huvudet i sanden. Vi gör inte kopplingen mellan miljöbilen vi köper och gruvorna som utvinner råmaterialet, fabriken som tillverkar, transporterna över halva jordklotet och energin som går åt i alla led. Men det är klart, att stå där på parkeringsplatsen med en ny Prius ger nog en hel del miljöstatuspoäng. Sen är det kanske klokare att bygga om sin gamla 245:a till etanoldrift för nån hundring och använda den så länge det går, men det märks ju inte...
Vi lever i ett samhälle där vår konsumtion har blivit liktydig med vår identitet. Vad som syns är viktigare än vad som sägs och därmed speglas vår personlighet i de prylar och upplevelser vi konsumerar. Just därför har det blivit så viktigt att ha den nyaste mobiltelefonen, den plattaste tv:n, de mest välklädda barnen och få en resa till Thailand varje år. Att lägga om sina vanor blir liktydigt med att genomgå en stor personlighetsförändring.
Mina funderingar kommer inte ur något djupt miljöengagemang, utan snarare ur behovet att hushålla med det som står till buds när ekonomin är skral. Jag kan inte låta bli att förundras över vilken ekonomisk och materiell standard människor anser sig ha rätt till. Och att sedan stå där omgiven av bilar, båtar, husvagnar, skotrar och elektronikprylar och beklaga sig över vilken dålig ekonomi man har (oftast regeringens fel, märkväl, aldrig ens eget) tycker jag är hyckleri. Att ha god ekonomi betyder inte att ha mycket i plånboken, en god ekonomi är att klara sig bra på det man har.
Att hushålla med det man har, köpa mer begagnat än nytt och konsumera mindre är bra inte bara för miljön och för plånboken, men också för våra hjärnor. Riktig frihet handlar inte om rätten till konsumtion, utan om möjligheten att få avstå.
Mitt i prick!
SvaraRaderaNO Hedman