En reenactors bekännelse

Jag har rott ett vikingaskepp över Storsjön på 1000-talet. År 1700 sköt jag med kanon mot den ryska armén i slaget vid Narva. Jag förälskade mig i en vacker piga i Härjedalen 1789. Jag lärde mig fotografikonsten redan 1895 och 1936 reste jag till inbördeskriget i Spanien. 1942 satt jag och skalade potatisar till svenska soldater nära den norska gränsen. Och 1956 gifte jag mig och öppnade en bensinmack med min hustru. Outgrundliga äro historiens vägar.

Nej, det handlar inte om reinkarnation, om nån nu trodde det. Snarare om reenactment. Historiskt återskapande. Genom åren har jag, både på fritiden och genom mitt f.d. jobb, fått förmånen att besöka de mest varierande tidsepoker och platser, varit med om vardagliga, livsavgörande och storslagna historiska ögonblick och träffat så många fantastiska människor att jag tappat räkningen. Allt tack vare ett brinnande intresse för historia och en stor gnutta fantasi.

Reenactment, levande rollspel, historiska lajv... Begreppen är många och gränserna ibland flytande. Själv håller jag mig till historiskt återskapande. Springa runt i skogen klädd som en orch med skumgummisvärd är inte riktigt min grej. Ge mig däremot en värja, svartkrutsmusköt, karolineruniform och ett historisk sammanhang och jag är i full gång.

Jag tror att de flesta av oss som håller på med detta förenas av ett stort historiskt intresse. För mig handlar det om en längtan av att vilja förstå, och KÄNNA, hur världen gestaltade sig för de människor som levde innan oss. Reenactment driver detta till sin spets: Att försöka återskapa och återuppleva historien som den en gång var, genom att befinna sig på plats. Som många av oss vet kan detta ibland kännas som ett fruktlöst letande efter regnbågens slut och skatten som ska finnas där. Ibland är man riktigt, riktigt nära men man kommer aldrig att nå ända fram. Men vad gör det när man har en vacker regnbåge framför sig?

För jag älskar upplevelserna. Ögonblicken. Att stå och raka sig med rakkniv i ett Per-Albin torp en sommarmorgon 1942. Att genom en tältduk höra ukrainska folkvisor en varm sommarnatt 1714. Att se ljus och värme i fönstren från en 1800-tals skogshuggarkoja när vinterstormen härjar utanför. Det är min regnbåge.

Parallellt med mitt intresse för historia har jag under många år ägnat mig åt amatörteater. Precis som en skådespelare förbereder sig för sin roll måste man som reenactor också förbereda sig. Sätta sig in i tidsperioden man ska gestalta, lära sig av de historiska källorna som finns till hands. Vilken världsbild hade dessa människor? Hur talade man? Hur förde man sig? Hur tänkte man? Och ska man dessutom gestalta en verklig historisk figur så får man sätta sig in i den personens levnadsöde för att kunna göra en trovärdig tolkning. En trovärdig tolkning bygger också på rekvisita: För en reenactor handlar det om kläder, mat, utrustning, mm. Historiker och arkeologer skulle bli imponerade om de såg mängden av forskning som bedrivs av alla reenactors i Sverige. Inget ämne är för stort eller litet att utforskas grundligt. Utformningen av t. ex. karolinernas damasker under tidigt 1700-tal kan skapa långa diskussionstrådar på nätet...

Och för varje liten pusselbit av det förflutna som läggs så klarnar sakta men säkert bilden av det man försöker se. Och av det man försöker förmedla. För intressant som det är att sätta sig in i och lära sig av historien för egen del, minst lika givande är det att dela med sig av sin kunskap. Jag älskar att, iklädd i en uniform i en kaffekö efter ett evenemang, i detalj beskriva mekanismerna och laddningsförfarandet hos ett flintlåsgevär för en vilt främmande människa. Eller berätta om konsekvenserna av Nordiska kriget för 300 år sedan, då Sverige bl. a. fick ta emot 30,000 internflyktingar från Finland. Det vi gör är lek men det är också allvar. Reenactment är i mångt och mycket en publik verksamhet som ställer krav på en trovärdig bild av vår historia.

Oavsett vad som driver oss, må det vara intresse för historia, kläder och sömnad, mat, gamla vapen, eller bara en längtan av att få komma bort från vardagen och träffa nya vänner i nya miljöer, är vi alla med och skapar denna fantastiska tidsmaskin som kallas reenactment.