Tro och terrorism

Att påstå att religion inte har något med terrordåden i Paris och Köpenhamn att göra är lika naivt och korkat som att ge hela islam ett kollektivt ansvar för extremisternas gärningar. Tyvärr är båda synsätten vanligt förekommande i den offentliga debatten. Men ingendera är en lösning på problemet.

Det har ägnats mycket tid och kraft åt att försöka förstå varför (framförallt) unga män med muslimsk bakgrund väljer att resa till Mellanöstern för att bli medlemmar i ISIS eller begå terrordåd på hemmaplan. Men det är svårt att få några definitiva svar då det inte rör sig om en enhetlig grupp. Högutbildade och väletablerade samsas med socialt marginaliserade och ibland kriminella individer. Bakomliggande sociala faktorer i samband med ett missnöje över t ex USA:s agerande i Mellanöstern eller Israels behandling av palestinierna anges ibland som anledningar till radikalisering.

Men det här räcker inte som förklaringsmodell. Trots att t ex romerna är Europas mest marginaliserade och diskriminerade grupp ser vi inga tendenser till radikalisering eller terrorism hos dem. Och att ta steget från missnöje till våldsamma handlingar är både oacceptabelt och extremt sällsynt för de allra flesta människor. Ändå så har mer än 20,000 människor från 90 länder anslutit sig till ISIS. Varför?

Terrorism är inte något nytt fenomen. Fenomenet har funnits i alla tider och handlar om användandet av våld, särskilt mot civila mål, i syfte att skapa skräck och uppnå ideologiska mål. Och det är här nyckeln ligger: I ideologin. För att ta till terror för att uppnå ett mål krävs en ideologi som rättfärdigar övergrepp mot oskyldiga. Ideologin kan vara politisk, nationalistisk, etnisk, eller, som i fallet med ISIS, religiös. Genom indoktrinering, i vad som ofta påminner om en sekt, kan en normal människa fås att begå vilka övergrepp som helst. Individen försvinner och uppgår i ett kollektiv med ett högre mål. Historien är full av sådana exempel. Det som utmärker ISIS är en osedvanlig grymhet som vi utifrån ett sekulärt västerländskt perspektiv inte kan förstå, men utifrån dess medlemmars religiösa och politiska perspektiv, skevt som det än må vara, är fullkomligt logiskt.

Den jihadistiska ideologi som driver ISIS är en ytterst extrem, och på intet sätt karakteristiskt, tolkning av islam. Det kan de flesta förstå, förutom de främlingsfientliga krafter som inte VILL förstå. Men för att förstå, förhindra och bekämpa denna form av terrorism måste vi se och diskutera den politisk-religiösa aspekten av det. Vi måste värna om våra demokratiska fri- och rättigheter. Ingen religiös tro kan rättfärdiga övergrepp mot andra människor, så enkelt är det. Och för att förhindra radikalisering av unga muslimer är det viktigt att religiösa ledare tar klar och tydlig ställning för ALLA människors fri- och rättigheter. Detta är, dessvärre, ingen självklarhet när det kommer till organiserad religion. Men det är ett måste om religionen ska ha någon som helst framtid i vårt demokratiska och sekulära samhälle.