Prylar och minnen

Jag tycker om att köpa begagnat. En kombination av sparsamhet, hållbarhetstänkande, historieintresse och, inte minst, förkärlek till gamla prylar, gör att jag gärna besöker loppisar och ägnar ohälsosamt mycket tid på Tradera. En stor auktionsbyrå här i trakten lägger ut många prylar där, och chansen att hitta fina möbler, konst, böcker, inredning och söta kaffekoppar till rimliga priser är stor. 

Ofta ser man att det är ett helt bohag som går under klubban. Jag bläddrar bland annonserna och undrar lite över hemmet som plötsligt tömts, över vad sakerna betydde för de som efterlämnade dem. Vilka var ägarna? Fanns det ingen som kunde ärva grejerna eller var ingen intresserad? Ibland ser jag sammanhanget, får en glimt av ägarna och deras liv. Souvenirer från delar av världen, böcker om ett specifikt ämne, en gammal uniform, osv. Ibland händer det att det dyker upp gamla fotoalbum till salu. Svart-vita bilder från en annan tid med främmande människor. Det känns lite sorgligt. Är alla minnen förknippade med dessa bilder försvunna? Ibland undrar jag om man ens bör sälja dem. 

Jag tror det är en känsla av förgänglighet som väcks inom mig. En påminnelse om att allt som har betydelse för en i livet, må det vara relationer eller prylar, är bräckliga och kan försvinna. Mista sitt sammanhang och betydelse. Det kan tyckas deprimerande, men är också en påminnelse om att ta vara på det man har här och nu. 

De flesta tänker nog inte så här. De blir nog bara glada om de lyckas hitta den där danska designerlampan som är så svår att få tag på och som skulle passa så fint i det nyrenoverade, vita och fräscha vardagsrummet. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera. Vad betydde just den här saken för den som ägde den före mig? Var det bara en pryl i mängden utan något som helst affektionsvärde? Var det något som gått i arv, kanske något med en tillhörande historia? Var det något som väckte minnen och känslor? Ingen vet. Det följer inte med en nedtecknad berättelse om tingets emotionella och historiska kontext när jag hämtar ut min senaste vinst på Tradera. Tyvärr, för ibland önskar jag att det gjorde det. 

Jag äger en hel del fina saker som jag köpt på loppis och auktioner genom åren. En av mina favoriter är en digital klockradio som ni ser på bilden här ovan. En Grundig Sono Clock 400, tillverkad någon gång mellan 1980-82 i Tyskland. Den har en sjukt läcker design och jag blev förälskad i den vid första ögonkastet. Jag blir glad varje gång jag ser den (förutom 05:35 en söndagsmorgon då mina barn vill att jag ska fixa mackor åt dem) och jag funderar ibland om förra ägaren tyckte lika mycket om den som jag gör. Förmodligen, då den fick klara sig från soptippen i över trettio år. Hen skulle nog känna sig nöjd över att den fortfarande används, misstänker jag.